Ben Kultur

Nå, så var tre veckors grävning på Västergarn till ända. Himla roligt och kunskapshämtande veckor som jag redan saknar. I mitt schakt var det jag, Anna, Emelie, Cecilie, Hans och Madde. Sammanlagt med alla shackt (från schakt 34 till schakt 40) var vi cirka 30 grävare som bar jord och sållade och grävde så blåsorna frodades på de mest märkliga ställen. Det djupaste schaktet (har glömt vilket) blev över 110 cm djupt och hade en del kollager som kansek nästa år ska tittas vidare på. Vårt schakt, 34:an, var fyndrikast och krävde mest grävning och sållning, likaså  efterarbete med sortering och fyndlistor (Hans och Cecilie satt till 17.00 på torsdagen med fyndlistorna). Schaktet längst bort på Göthmans tomt, det som låg närmast vägen, visade sig innehålla en stenpackning som tolkats vara till en brygga som kanske är från vikingatid. Bryggan har sedan blivit ur bruk och man har byggt en väg ovanpå (som också har en ansenligt ålder). Det som förbryllar Johan och Maggan en aning är det faktum att det är ett så stort område mellan bryggan/hamnen och de byggnader som sedan finns högre upp på tomten (tomten är jättestor). Maggan kan kanske se en förklaring i detta med att under tidig medeltid hade man som en regel att minst 14 meter från stranden skulle vara någon slags frizon för fiskare och handelsmän från havet, att kunna packa upp och sköta sina allmänna sysslor som krävdes vid en hamn. Till saken hör dock att det tomrum som finns mellan brygga och byggnader är ansenligt mycket längre än de 14 meter som skulle krävas. Men Västergarn bär på många hemligheter, nästa års grävning ger kanske fler svar än frågor.

Som  malungsâr trivs man ju bäst med andra malungsâr runt sig, och det har vi sett till att ordna under dessa tre veckor  på Gotland. Första veckan fick vi sällskap av Björn, Matilda och Gabriel. De hade en himla fin lägenhet i Visby, modern och ljus. Våra första två veckor tillbringade ju vi på en bondgård och trivdes som fisken i vattnet. Vaknade varje morgon av kornas råmande och solens uppgång. Mysigt, mysigt.
Efter Björn, Matilda och Gabriel kom så Arne och Annika på snabbvisit över en helg. Vi blåste ned till raukarna och hann även med att vandra gata upp och gata ned i Visby. Sedan dök Lollo och Natalie upp. Mycket solande vid Tofta strand och för Lollos del en del ragg i Visby.
En natt var vi utan boende och löste det hela med att ta in på Holmhällar. Mycket bra ställe längst söderut på Gotland, kan rekomenderas. Därefter blev det Visby för hela slanten och Uffe dök upp som glad och nyfiken malungsâr. Han hade aldrig varit på Gotland förr och vi visade honom lite smultronställen. Historieintresserad som han är blev han mycket imponerad av domkyrkan. Då skulle han se domkyrkan i Lund. Där kan man snacka om kyrka.

Tack lilla Västergarn för den härliga grävningen, det härliga vädret och den härliga historien, de härliga grävarkompisarna och de härliga lärarna, och härliga lilla jag som fick uppleva allt detta.



  

Hör och häpna så regnade det i morse. Blev lite osäker om det skulle bli utgrävning men åkte på vinst och förlust de sex kilometrarna till Västergarn. Och visst  var folk där, med regnkläder och gummistövlar. Vi  traskade till hembygdsgården och sorterade lite (lite!) fynd när regnet öste ned som värst. Försökte även att sortera upp keramiken i olika tidsperioder. Hmmm, inte alltid lätt det där med kornighet, glasering och mönster.

Senare på eftermiddagen kom Tv teamet från Västerdalarna och slog lovarna i fynden. De ville veta allt om gropar, keramiken, bronset och järnet. Johan och Maggan pratade och visade runt. Jag travade nöjt efter och undvek mycket noga att inte falla i någon grop. Ett av schakten har visat sig innehålla en bassäng av något slag. Har här varit turkiskt medeltida bad? Nej, hellre skinnberedning eller måhända beredning för fisktran. Bassängen är inte stor, att den skulle vara ett badkar för människa är något osannolikt då djupet endast är cirka en decimeter. Nu ska jag äta min munk...så det så.



   

I dag (tisdag) hittade Hans ett bronshjärta. Ett litet hjärta med snirkligt mönster som svagt glimmade i grönt. Himla vackert. Diskuterade med Johan när symbolen för hjärtat blev just ett hjärta. Och tydligen har symbolen funnits länge, åtminstone sedan tidig medeltid, och då pratar vi 1100-tal. Kan själva formen kommit från lövets form? Var hjärtformen ett löv från början, skulle det symbolisera lövet som skylde Adam och Evas nakna kroppar? Var det med kristendomen hjärtformen kom? Hur som helst är det lilla smycket Hans hittade litet och sött. Kan ha varit en brosch eller annat smycke.

Det är varmt att gräva i grop nu. Värmen får oss alla att bli sengångare. Vi hasar oss fram till sålådorna. Jag försöker välja de som står i skuggan.  Brände mig på ryggen och får inte glömma att smörja in med solfaktor (15) i morgon. Vi har kommit så långt ned i vårt schakt att vi snart är klara (känns det som). Innan helgen skall det läggas igen med sten och grus och grästuvorna överst. Som om vi aldrig varit där. Undrar vad arkeologerna säger om våra utgrävda högar om tusen år.