Inte bara sten

I dag (tisdag) hittade Hans ett bronshjärta. Ett litet hjärta med snirkligt mönster som svagt glimmade i grönt. Himla vackert. Diskuterade med Johan när symbolen för hjärtat blev just ett hjärta. Och tydligen har symbolen funnits länge, åtminstone sedan tidig medeltid, och då pratar vi 1100-tal. Kan själva formen kommit från lövets form? Var hjärtformen ett löv från början, skulle det symbolisera lövet som skylde Adam och Evas nakna kroppar? Var det med kristendomen hjärtformen kom? Hur som helst är det lilla smycket Hans hittade litet och sött. Kan ha varit en brosch eller annat smycke.

Det är varmt att gräva i grop nu. Värmen får oss alla att bli sengångare. Vi hasar oss fram till sålådorna. Jag försöker välja de som står i skuggan.  Brände mig på ryggen och får inte glömma att smörja in med solfaktor (15) i morgon. Vi har kommit så långt ned i vårt schakt att vi snart är klara (känns det som). Innan helgen skall det läggas igen med sten och grus och grästuvorna överst. Som om vi aldrig varit där. Undrar vad arkeologerna säger om våra utgrävda högar om tusen år.

Bronshjärta från medeltiden.

Stengrunden mäts in innan den plockas bort. Vår grop mitt i solen på Västergarn.

Måndag andra veckan på Västergarn.

Hans hittade en ädelsten idag. En blå vacker sten som fick en del uppmärksamhet av både lärare och elever. En del sänken hittades också och ben, ben och åter ben. Cecilia fann förra veckan barntänder i sin ruta, men inget barnskelett. Något förbryllande. Man tappar inte så många tänder på en gång. Själv har jag inte funnit något av värde, endast ben av olika djur. Lunchen tillbringade vi på piren i Västergarn. Så skönt med vinden i håret (och under armarna). Mycket varm dag, vi bränner oss och blir små grillade studenter i våra gropar.


Fyndigheter

I torsdag trodde jag att jag fann ett mynt. Petade bort jorden oändligt försiktigt och var det inte antydan till en bild på ena sidan? Smått exalterad gick jag till Cecilia, vår osteolog, för att visa mitt fynd. Men icke. Något mynt var det alltså inte utan ett ben till något smådjur, ett ledben av något slag. Nåja, man för nöja sig med det lilla. Idag (fredag) fann Cecilia ett kamfodral i sitt schakt. Kamfodralet låg bredvid östersjökeramik, en svart liten bit med mönster, som gjorde att Johan kunde datera kammen till 1100-talet! Mycket bra. Nu var vi nere på en sådan nivå Johan önskade. Lager två bjöd på mer fyndigheter. En stor sten (tung) visade sig ha rispor som påminde om ofullständiga runor. Intressant. Vi diskuterade och funderade.
På eftermiddagen vandrade hela gruppen ut till Paviken. En vikingatida hamn som idag är helt borta. Henry berättade för oss om en mystisk grav där huvudet var skilt från kroppen. Han  berättade även om den stora stenen som vände på sig när den kände brödlukt. Hur det är med det får du själv ta ställning till. Nu tar jag helg...



  

Gräva i en grop

Har köpt sololja solfaktor 15. Att sitta och gräva i en grop med solen stekande på rygg och armar är skönt i ungefär en kvart. Det kräver sin kvinna eller man att krypa ihop mellan stenarna och skrapa av jorden för att lägga i hink och sålla, sålla och sålla. I Västergarn på Gotland gräver vi sommarstudenter i hetta och blåst. Fynden består mest av fiskben, koben och grisben. Men även mynt och pärlor dyker upp emellanåt till allas förtjusning. En av pärlorna fann jag första dagen (tisdag). En benvit runt liten sak med hål i mitten. Idag (onsdag) fann man i ett annat schakt en tärning i ben eller horn. Mycket vacker, som om den var tillverkad i dag, förutom att sexan och ettan sitter annorlunda. Ett annat annorlunda fynd var en liten blykula som det blev lite diskussion om. En kula till ett vapen från 1700-talet i en grop som skall fyndmässigt vara från 1000-/1200-talet? Kulan var nog en vikt av något slag kom vi fram till. En annan diskussion som inte fått något svar var rännan som grävts fram i vårt schakt. En ränna kantad med resta stenar, svagt lutande åt ena hållet. Vad har den använts till? Rökgång, avlopp eller bara skitränna för fåren, getterna eller kossan  som måhända stått i huset vi gräver fram? Svaret lär vänta på sig. Om ändå benen kunde tala...eller stenarna (som aldrig tar slut).



  


Egna bullar...



Himla gott med bullar! Fick ett ryck och gjorde kanelbullar och smörbullar. Himmelsk doft i hela huset...mmmmm. Ska ha med allihopa som fika när vi drar iväg till Gotland. Mycket fikapauser skall det bli. Så det så.

Bastu och grillning vid Öjesjön



Mycket sval sommarkväll, perfekt för bastu och grillning. Grillen gick varm med grönsaker, brattburgare och annat gott, och myggen frodades trots försommarkylan. Så vacker vy över Öjesjön, härligare kväll kan knappas önskas (skulle vara lite varmare då). Trots att vattnet var allt annat än varmt så hoppade småtjejerna i plurret, för att i nästa sekund rusa in i den heta bastun. Svensk sommar...

  

Alvin

Våran vädur Alvin älskar sommaren och maskrosblad. Han har grävt stora gropar i sin inhägnad och gillar verkligen att lägga sig i nygrävd jord. Att vara kanin verkar vara skönt och harmoniskt. Pälsen börjar äntligen få sin sommarstruktur efter vintern. Alvin är en riktigt liten snygging. Han är självsäker och framåt. Lilla flickkaninen i granngården håller sig dock på ett betryggande avstånd. Lika bra det.


Stora söta Alvin som älskar bli kliad på sitt huvud och att äta maskrosblad.

  

Packlista för en arkeolog

Hmm, just det. Vad skall man packa ned i lilla resväskan för tre veckors vistelse i en lergrop? Ser man på hur sommaren hittils har varit lär nog packningen se ut så här:

Mössa (den tunna svarta)
Vantar (de fina orange som luktar så gott efter sköljmedlet)
Långkalsonger (vill inte, vill inte)
Grova jeans (med knäskydd, lånar sonens snickarbyxor)
Flanellskjorta (gammal och mjuk)
Tjock jacka (vill inte, vill inte)
Regnställ (vill inte, vill inte)
Norsk tröja (den vackra som jag nästan aldrig gått i)
Underställ (vill inte, vill inte)
Gummistövlar (fodrade blå som är väl ingånga vid bärplockning)
Raggsockar (NEJ!)

Min drömpackning som jag hoppas jag får packa ser ut så här:

Badlakan (ja, snälla, snälla, snälla)
Bikini (den nya blå med silverprickar)
Shorts (de som följde med till Italien)
Kjol (från Bubbleroom)
LInne (YES!)
Sandaler (så skönt med luft mellan tårna)
Sololja (JA!)
Solkräm (snälla, snälla, snälla)
Solspray (håller tummarna)
Solhatt (den nya fiskehatten)
Klänning (har ingen men skaffar när solen och värmen kommer)

Så det är bara att packa två packningar. Tar lite plats i lilla väskan, men man chansar inte med den svenska sommaren. Så det så. Nästa gång får det bli en grävning i något varmt land, typ Egypten...





Vackra Öland

Åh, denna vackra ö! Solen kom som på beställning. Vi njöt i värmen och hela sinnet blir ljusare när solen skiner. Till och med hästarna var mer nyfikna och villiga att hälsa på oss tvåbenta varelser när sommaren tog lite fart. Fölet (den lilla hästen i bakgrunden snett till vänster i bild) är endast fem veckor gammalt och rasen är Ölandshäst, en ras som faktiskt dog ut 1925, men som nu har återskapats i ny skepnad och mycket lik den ursprungliga rasen. Rasen heter egentligen idag Estnisk buskponny. Hästarna går i en hage utanför Eketorps borg, en mäktig muromgärdad by/garnison/handelsstad från 300-talet som rekonsturerats med hus från olika skeende från borgens historia. Hästen närmast kameran krävde uppärksamhet och låtsdes fastna med hoven i stängslet. När vi närmade oss lite oroliga, släppte han stängslet och kikade på oss om det fanns något gott i våra fickor. Det fanns det inte.


Regn, regn, regn...

Nog hade man väl önskat bättre väder när bilfärden gick mot Öland. Regnet öste ner när vi mödosamt tog oss över ölandsbron. Men Princessbakelsen i Kalmar uppvägde vädret som tur var, annars hade jag surat hela dagen. Hoppas sommaren kommer igång snart, både för människa och djur. De stackars korna stod och tryckte under träden och hästarna sprang av sig vätan och ruskade på sig i hagarna.


Mölla i Lund

Besökte en mölla (väderkvarn) i Lund och fick en guidad tur i malningens historia. Fascinerande arbetarhistoria som var vardag för många under flera hundra år.  Att kunna mala kornen till mjöl både för husbehov och som foder åt djur var ett slitsamt och tungt arbete. Den möllan vi besökte ligger alldeles utanför Lund och kallas Flackarps mölla. Den är av typen holländare och byggdes på 1860-talet. Flackarps mölla användes till 1950-talet och ägs idag av  föreningen Skånska möllor. Den är välbevarad och mycket sevärd. Fyra våningar hög ser man den på långt avstånd höja sig över det slätta landskapet. Innan Flackarps mölla byggdes i slutet av 1860-talet stod här en annan variant av väderkvarn, en så kallad stubbmölla som förstördes i en brand 1867.


Lund och Eketorp och Sweden Rock

Blåser ner till Lund och Eketorp på Öland för att jaga lite Malungsstenar. Både Lund och Eketorp har fynd från arkeologiska utgrävningar av kvarnstenar från Malung. Små fragment som gömts i magasin och förråd. Rena detektivarbetet med andra ord.
Äldsta killen med kompis ska med för att lämnas av vid Norje och Sweden Rock. Hade jag varit tjugo år yngre hade jag hängt med, men jag letar hellre stenar och myser i Eketorps härliga fornborg. Så det så.

Härlig miljö i Eketorp.

RSS 2.0