Ben Kultur

I torsdag trodde jag att jag fann ett mynt. Petade bort jorden oändligt försiktigt och var det inte antydan till en bild på ena sidan? Smått exalterad gick jag till Cecilia, vår osteolog, för att visa mitt fynd. Men icke. Något mynt var det alltså inte utan ett ben till något smådjur, ett ledben av något slag. Nåja, man för nöja sig med det lilla. Idag (fredag) fann Cecilia ett kamfodral i sitt schakt. Kamfodralet låg bredvid östersjökeramik, en svart liten bit med mönster, som gjorde att Johan kunde datera kammen till 1100-talet! Mycket bra. Nu var vi nere på en sådan nivå Johan önskade. Lager två bjöd på mer fyndigheter. En stor sten (tung) visade sig ha rispor som påminde om ofullständiga runor. Intressant. Vi diskuterade och funderade.
På eftermiddagen vandrade hela gruppen ut till Paviken. En vikingatida hamn som idag är helt borta. Henry berättade för oss om en mystisk grav där huvudet var skilt från kroppen. Han  berättade även om den stora stenen som vände på sig när den kände brödlukt. Hur det är med det får du själv ta ställning till. Nu tar jag helg...