Ben Kultur

Så härligt med bärsäsong vid stugan. Om ändå spindlarna kunde försvinna och sluta väva sina nät överallt. Men jag har mina knep. För att få spindelfria bär sparkar jag i lingonriset så hälften av lingonen flyger iväg åt fanderns tillsammans med spindlarna. Så där enkelt är det att bli av med kräken. Sparka på dem bara. Trodde jag blivit imun mot spindlar efter mina grävningar i gropar på Gotland. Men tydligen är jag bara imun mot Gotlandsspindlar (jättestora). Väl hemma i sköna Dalarna är de lika äckliga som vanligt och gör min härliga bärsäsong något ohärligare. Morsan berättade att när hennes mamma var ung och ogift (min mormor) stod hon i stora kokhuset på fjället vid fäboden och gjorde stora grytor med mat åt de som var ute med djuren. Där inne var både flugor och spindlar. Och gissa vad som titt som tätt ramlade ned i grytan. Hmm, just det. Spindlar. Men hon sa aldrig något  och alla åt i godan ro och berömde hennes kokkonst. Lite extra protein har ingen dött av. Nej, just det...men av äckelkänslor kanske.

  

Har varit hemma i två veckor efter tre veckors vistelse på Gotland. Jag längtar tillbaka. Det är något speciellt med Gotland, både historiskt och hur det är idag. För det första så är ön alldeles fantastisk för en naturälskare, mer spännande och vacker natur är svår att finna (skulle vara de norska fjällen då). För det andra så är vädret nästan alltid soligt och varmt (Gotland brukar ligga i topp vad gäller soltimmar på sommaren). Sedan har vi ju den storslagna ringmuren runt gamla Visby, salmbärsylten (mums) och alla dessa ruiner överallt som vittnar om en historia som ständigt är närvarande. Vi får inte glömma stränderna. Finns små guldkorn överallt, med mjuk finkornig sand som silas mellan tårna. Så för dig som gillar historia, soliga dagar, härliga stränder, vacker natur och att strosa runt på medeltida gator innanför ringmuren i Visby är Gotland är givet val.

Synd bara att det är så långt dit. Från Malung tar det nästan en hel dag med färja och bilväg att ta sig till den läckra ön. Men det är det värt. Och du, glöm inte att besöka Gotlands museum (Fornsalen) när du är i Visby. Just nu en utställning om "Döden på galgbacken". Även en annan utställning om arkeologi "Nyfiken på arkeologi? - Kalla spår".



  

Nå, så var tre veckors grävning på Västergarn till ända. Himla roligt och kunskapshämtande veckor som jag redan saknar. I mitt schakt var det jag, Anna, Emelie, Cecilie, Hans och Madde. Sammanlagt med alla shackt (från schakt 34 till schakt 40) var vi cirka 30 grävare som bar jord och sållade och grävde så blåsorna frodades på de mest märkliga ställen. Det djupaste schaktet (har glömt vilket) blev över 110 cm djupt och hade en del kollager som kansek nästa år ska tittas vidare på. Vårt schakt, 34:an, var fyndrikast och krävde mest grävning och sållning, likaså  efterarbete med sortering och fyndlistor (Hans och Cecilie satt till 17.00 på torsdagen med fyndlistorna). Schaktet längst bort på Göthmans tomt, det som låg närmast vägen, visade sig innehålla en stenpackning som tolkats vara till en brygga som kanske är från vikingatid. Bryggan har sedan blivit ur bruk och man har byggt en väg ovanpå (som också har en ansenligt ålder). Det som förbryllar Johan och Maggan en aning är det faktum att det är ett så stort område mellan bryggan/hamnen och de byggnader som sedan finns högre upp på tomten (tomten är jättestor). Maggan kan kanske se en förklaring i detta med att under tidig medeltid hade man som en regel att minst 14 meter från stranden skulle vara någon slags frizon för fiskare och handelsmän från havet, att kunna packa upp och sköta sina allmänna sysslor som krävdes vid en hamn. Till saken hör dock att det tomrum som finns mellan brygga och byggnader är ansenligt mycket längre än de 14 meter som skulle krävas. Men Västergarn bär på många hemligheter, nästa års grävning ger kanske fler svar än frågor.

Som  malungsâr trivs man ju bäst med andra malungsâr runt sig, och det har vi sett till att ordna under dessa tre veckor  på Gotland. Första veckan fick vi sällskap av Björn, Matilda och Gabriel. De hade en himla fin lägenhet i Visby, modern och ljus. Våra första två veckor tillbringade ju vi på en bondgård och trivdes som fisken i vattnet. Vaknade varje morgon av kornas råmande och solens uppgång. Mysigt, mysigt.
Efter Björn, Matilda och Gabriel kom så Arne och Annika på snabbvisit över en helg. Vi blåste ned till raukarna och hann även med att vandra gata upp och gata ned i Visby. Sedan dök Lollo och Natalie upp. Mycket solande vid Tofta strand och för Lollos del en del ragg i Visby.
En natt var vi utan boende och löste det hela med att ta in på Holmhällar. Mycket bra ställe längst söderut på Gotland, kan rekomenderas. Därefter blev det Visby för hela slanten och Uffe dök upp som glad och nyfiken malungsâr. Han hade aldrig varit på Gotland förr och vi visade honom lite smultronställen. Historieintresserad som han är blev han mycket imponerad av domkyrkan. Då skulle han se domkyrkan i Lund. Där kan man snacka om kyrka.

Tack lilla Västergarn för den härliga grävningen, det härliga vädret och den härliga historien, de härliga grävarkompisarna och de härliga lärarna, och härliga lilla jag som fick uppleva allt detta.