Timber!

Så ljust det blir när furor faller. Solens strålar når marken där endast skugga hägrat i många år. Erfarna skogshuggare fäller tvåhundraåriga furor som om de vore plockepin. Imponerande! Kunde se på underhållningen hur länge som helst. Jag och gubben inspekterade träden och fällde en och annan kommentar.
"Titta, här har furan växt långsamt, här visar årsringarna att den växt fort", babblade vi på. Furor föll runt om oss som sega konstverk, med kronan dammandes i marken med ett dovt brak. Det luktade färskt virke, snart kommer snyltbaggen ditlockad av doften.



Tallarna står nära stugorna. Skogshuggarna får tänka till innan de fäller, så inget träd hamnar på stugtak eller veranda. Snabbt fäller de flera stycken innan de mäter upp och styckar stammarna i lämpliga mått. Arbetet är svettigt och tungt. Luften runt stugorna förändras ju fler träd som fälls. VInden får mer spelrum, utsikten till sjön intensifieras. Underbart!  Aspens ljudliga löv kommer inte mer att höras. Löven rör sig i minsta lilla vindpust och får vinden att låta mer "fartig" än den är. Men nu ska aspen bort. Få se nästa gång vi åker och kollar om den är kvar eller ej.
Gamla stugan lär rustas upp. Nytt verandaräcke och nytt innertak, nya innerväggar och bort med korkmattan och renovera vedspisen och öppna spisen. Nå, blir hälften gjort är mycket vunnet. Huvudsaken värmekällan blir åtgärdad, jag vägrar frysa kalla sommarnätter.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0