Bilar, bilar, bilar...

Beroende av bilen? Nej, hade jag sagt för några veckor sedan. Innan Forden stannade, och Pontiacen havererade och Saaben vägrade starta. Tre bilar av tre blev obrukbara inom loppet av två veckor. Alla stod hos samma bilmek och faktum är att två fortfarande är kvar där. Saaben från 1987 var den som först friskförklarades. En härlig liten sak efter svärfar som nyligen blev polerad av grannen (bilen alltså). Nu skiner den som en sol och blänker som vattnet i vårbäcken. Äldsta killen övningskör Saab varje dag.
Nå, från att ha haft bilar som räckte till hela grannskapet fanns nu bara en Saab. Så tomt på uppfarten, så liten den såg ut. Ensam. Gubben sörjde och kom fram till att vi behövde en ny bil. Han kikade på Volvo och fick napp hos syrrans arbetskompis. Jo då, där fanns Volvo till salu. En julröd sak med hundkoja. Gubben blev nyförälskad och köpte Volvon, hade redan glömt de två som fanns/finns kvar hos bilmeken.

Den lilla pärlan...

Hmm, det blir nog bra...

Skalade potatis häromdagen och skalade av lite hud på fingertoppen. Det blödde som bara f-n. Kände hur svimkänslan närmade sig och ropade på äldsta killen. "Ta det lugnt morsan, det där är väl ingenting." Höll armen högt och huvudet lågt. "Ge mig papper fort!" Fick hela hushållsrullen i näven. "Ta av några ark åt mig!" Gud, ska det adrig sluta blöda. Tryckte hårt som tusan papperet på såret och väntade på att det skulle stilla sig. Äldsta killen såg bekymrat på mig, med en sådan där blick som säger; vad du är sjåpig morsan, och sa; "Hmm, det blir nog bra...


Välkommen till min nya blogg!

Roligt att du hittade hit! Här kommer finnas en hel del arkeologi att läsa om, ska gräva på Gotland till sommaren. Bilder på både det ena och det andra av grävningen kommer att finnas här allt eftersom. Färdas i Volvo över landsvägar och hav till den ljuva ön i slutet av juni, och måste komma ihåg att ta med mig knäskydd! Mycket knästående i groparna när man ska ta fram fynd från forntiden. Och tålamod.

Nyare inlägg
RSS 2.0