På TV 1972
Lördagen den 11 mars 1972 kunde man se detta på TV. Notera att det endast fanns två TV-kanaler, och att när programmet/filmen visades i färg påpekade man detta genom att skriva ordet inom parentes (Färg). Resten var i svartvitt. Redan kl. 9.00 började man i ettan med "TV-nytt och väder", sedan fortsatte förmiddagen med vuxenutbildning och lite annat smånyttigt för det svenska folket. Kl. 20.00 visades "Snapphanepojken", en äventyrsserie om Skåne under 1600-talet. Undrar om den kommer i repris? Kl. 22.15 kom så lördagens höjdpunkt "Snobbar som jobbar". Jag har ett svagt minne av filmmusiken som jag då uppfattade som mycket häftig och modern. På kanal två började man med "Familjen Ashton". Någon som kommer ihåg familjen i England under andra världskriget? Den sändes i färg. Kl. 18.00 kom så barnprogammet, en polsk dockteater om en tågresa (gud, vad man längtade till julen och Kalle Anka och Co.). Ettan och tvåan samarbetade så inte de populäraste progammen skulle krocka. Man valde alltså att visa "Ostindiefararen" på tvåan kl. 19.30 till 20.00, för kl. 20.00 började "Snapphanepojken" på ettan. Likaså lade man "Snobbar som jobbar" mot "VM i konståkning". Självklart var det helt skilda målgrupper som såg på konståkning och snobbarna som jobbade. Riktig lite tankenöt det där...
Gräva på Västergarn
Ska ner och gräva på Gotland till sommaren. I Västergarn finns en härlig liten grävplats från tidig medeltid. Där ska jag skita ner mina knän (säkert inte bara knäna utan hela jag kommer nog att bli en levande liten jordhög) i hela tre veckor. Ska bli mycket roligt! Här har man hittat en bakugn och man har funnit spår efter järn- och bronstillverkning. Västergarn var en tidig handelsplats. Skelett från gravar och mycket annat har också tagits upp ur jorden. Få se vad jag hittar, kanske ingenting, eller också årets fynd som blir en ny Indiana Jones film. Det vore väl något.
Trångt att ta sig in på dass
Människan var tydligen inte fet förr. Ska man se på denna dassdörr så kom nog inte många in med midjemått större 80 cm. Åtminstone var de feta färre förr än idag, fastän de åt grädde, fet mjölk, bröd och riktigt smör och fläsk. Alla dessa fettsnåla produkter som finns idag fanns ju inte då, ändå är vi fetare än någonsin. Lite mystiskt det där...
Hur man roade sig förr
Tittade i min fasters gamla album från 1940-talet och fann många roliga kort. Se bara på denna bild där faster, ung och galen, åker nedför trappen på en kartongbit. Det var gårdagens ungdomars lilla roliga, innan dator och teve. Sedan storfika mitt i trappen med alla kompisar samlade. Bulle och kaffe och sockerbit. Nog var det mer lättroat förr. Det räckte med en trapp och en kartongbit. Mina egna barn ruskar på huvudet när de ser bilderna. Rena stenåldern ju. Skärp dig mamma! Kolla för övrigt in den klädsel dåtidens ungdomar bar. Här är det inga mjukisbyxor eller jeans. Nej, kavaj, skjorta och slips eller fluga var det enda som dög. Flickorna bar klänningar och var friserade i håret. Fasters högklackade skor går ju inte heller av för hackor.
Josefssons från 1973
Rotade och städade i stugan vid sjön och fann en gammal Josefssons katalog från 1973. Mycket underhållande att se på den tidens mode, och överaskande då många klädesplagg faktiskt finns i dagens mode. Som ett exempel de korta klänningarna, de korta kapporna. Färgerna var grälla och mönstren stora och blaffiga på 70-talet. Ett roligt mode. Himla kul att vara modedesigner på den tiden, inget verkade ju vara omöjligt, bara blanda färger och former hur som helst. Ska spara katalogen och visa barnen. Så där himla mycket städning i stugan blev det nu inte, får ta det nästa gång...
En bok att läsa...
Har nyss avslutat
Slutna rum av
Jennifer Egan. En bok som fick mig fast i sin märkliga stämning av dröm och verklighet. Boken är en blandning av fantasy och dyster nutid där två kusiner möts efter många år på ett stort slott där inget verkar vara som det först ser ut. De har en gemensam mörk händelse bakom sig som format dem till de personer de är idag. Men historien är inte så enkel, det är inte enbart dessa två kusiner som styr i boken.
Slutna rum är överraskande och mycket underhållande. Det är två historer som binder samman hela berättelsen. Dels kusinerna på slottet och dels den person som skriver om kusinerna som ett skrivprojekt på ett fängelse för tungt kriminella. Vad är fiction och vad är sanning?
Klimatet hotar forntiden
Det är inte bara nutidens människor som känner av klimatförändringarna, att vår jord blir varmare och att haven höjs. Även vår forntid är hotad när värmen stiger och platser på vår jord som varit under fryspunkten i flera tusen år plötsligt börjar smälta. Från Centralasiens stäpper till Grönlands kuster finns bevarade gravar från vår tideräknings början, gravar med intakta kroppar som till och med har maginnehållet kvar. Allt detta kan ruttna bort om jordens temperatur höjs endast ett par grader. Så skriver iallafall
www.infoartefact.se. Varför klimatet blir varmare och om det blir det övehuvudtaget diskuteras mycket flitigt av forskare och vetenskapsmän. Kanske klimatet alltid har växlat, vilket det naturligtvis har gjort. Men det som nu är på tapeten är om människan påverkar med sin livsstil eller om det är helt naturliga orsaker som ligger bakom. Är inte människan naturlig?
Den naturliga människan?
Fototävling
Var med och tog fram en vinnare i Folkhögskolans fototävling. Mycket fina bilder att välja mellan. Men endast en kan vinna. Efter en del funderande och tummande på fotografier korades en vinnare som om någon vecka blir offentlig. Inspirerad av fotografierna googlade jag på nätet efter fototävlingar. Förvånande fanns det inte så många, men de jag tycker är extra intressanta finns med här:
http://www.tidningenfoto.se/Sites/Foto/Default____23293.aspx
http://j-camera.net/ifpc/index_en.html
http://www.camping.se/templates/article____1468.aspx
http://www.johnnybuchwald.com/?page_id=1180
Så fram med kameran och ut och plåta i vårvärmen, det kan löna sig! Nedan ses en bild från avverkningen vid stugan jag skrev om förut.
Vit som snö...
Var till fäboden och fotade vitsippor. De hade knappt vaknat till, de var fortfarande slutna och en aning slokade av nattens frost. Men med solens strålar som sakta värmde hade redan några stycken vågat öppna sig och sturskt visa upp sig. Så många vitsippor jag såg. Överallt fanns de, det var nästan svårt att ta sig fram utan att trampa på en liten skör blomma. Gärdesården hatt fått sig en riktig knuff i vinter. Den låg ned som en omkullfallen minifura (nu är det ju gran, men liknelsen finns). Runt omkring den växte de små vitsipporna som besatta. De gröna bladens lummighet bildade mjuka kuddar i marken med vita små lysande prickar. Så härligt, jag lovar mig själv att åka hit många gånger när sommaren kommer.
Timber!
Så ljust det blir när furor faller. Solens strålar når marken där endast skugga hägrat i många år. Erfarna skogshuggare fäller tvåhundraåriga furor som om de vore plockepin. Imponerande! Kunde se på underhållningen hur länge som helst. Jag och gubben inspekterade träden och fällde en och annan kommentar.
"Titta, här har furan växt långsamt, här visar årsringarna att den växt fort", babblade vi på. Furor föll runt om oss som sega konstverk, med kronan dammandes i marken med ett dovt brak. Det luktade färskt virke, snart kommer snyltbaggen ditlockad av doften.
Tallarna står nära stugorna. Skogshuggarna får tänka till innan de fäller, så inget träd hamnar på stugtak eller veranda. Snabbt fäller de flera stycken innan de mäter upp och styckar stammarna i lämpliga mått. Arbetet är svettigt och tungt. Luften runt stugorna förändras ju fler träd som fälls. VInden får mer spelrum, utsikten till sjön intensifieras. Underbart! Aspens ljudliga löv kommer inte mer att höras. Löven rör sig i minsta lilla vindpust och får vinden att låta mer "fartig" än den är. Men nu ska aspen bort. Få se nästa gång vi åker och kollar om den är kvar eller ej.
Gamla stugan lär rustas upp. Nytt verandaräcke och nytt innertak, nya innerväggar och bort med korkmattan och renovera vedspisen och öppna spisen. Nå, blir hälften gjort är mycket vunnet. Huvudsaken värmekällan blir åtgärdad, jag vägrar frysa kalla sommarnätter.
Gammal bild
Snurrade in på Riksantikvarieämbetets sida och fann denna bild som de lagt ut på Flickr. En underbar bild som Carl Curman tog redan 1862. Ja, 1862! Här pågår fiskrensning på Klädesholmen i Tjörn Bohuslän. Nyfikna småpojkar och män har samlats för att se på fångsten, eller är det fotografen som fått dem att komma till bryggan? Till vänster om pojkarna ser man fiskenäten hänga på tork och till höger står en rakryggad man med svart väst, myndig och som verkar basa över resten av fiskarna, eller? Se hur de små träbåtarna ligger huller om buller vid bryggan, och skåda den bastanta timmerkonstruktionen bryggan vilar på. Är det bara jag som känner fisklukten, havsdoften och den unkna svettlukten från män som varit på havet kanske i flera dagar?
Bilar, bilar, bilar...
Beroende av bilen? Nej, hade jag sagt för några veckor sedan. Innan Forden stannade, och Pontiacen havererade och Saaben vägrade starta. Tre bilar av tre blev obrukbara inom loppet av två veckor. Alla stod hos samma bilmek och faktum är att två fortfarande är kvar där. Saaben från 1987 var den som först friskförklarades. En härlig liten sak efter svärfar som nyligen blev polerad av grannen (bilen alltså). Nu skiner den som en sol och blänker som vattnet i vårbäcken. Äldsta killen övningskör Saab varje dag.
Nå, från att ha haft bilar som räckte till hela grannskapet fanns nu bara en Saab. Så tomt på uppfarten, så liten den såg ut. Ensam. Gubben sörjde och kom fram till att vi behövde en ny bil. Han kikade på Volvo och fick napp hos syrrans arbetskompis. Jo då, där fanns Volvo till salu. En julröd sak med hundkoja. Gubben blev nyförälskad och köpte Volvon, hade redan glömt de två som fanns/finns kvar hos bilmeken.
Hmm, det blir nog bra...
Skalade potatis häromdagen och skalade av lite hud på fingertoppen. Det blödde som bara f-n. Kände hur svimkänslan närmade sig och ropade på äldsta killen. "Ta det lugnt morsan, det där är väl ingenting." Höll armen högt och huvudet lågt. "Ge mig papper fort!" Fick hela hushållsrullen i näven. "Ta av några ark åt mig!" Gud, ska det adrig sluta blöda. Tryckte hårt som tusan papperet på såret och väntade på att det skulle stilla sig. Äldsta killen såg bekymrat på mig, med en sådan där blick som säger; vad du är sjåpig morsan, och sa; "Hmm, det blir nog bra...
Välkommen till min nya blogg!
Roligt att du hittade hit! Här kommer finnas en hel del arkeologi att läsa om, ska gräva på Gotland till sommaren. Bilder på både det ena och det andra av grävningen kommer att finnas här allt eftersom. Färdas i Volvo över landsvägar och hav till den ljuva ön i slutet av juni, och måste komma ihåg att ta med mig knäskydd! Mycket knästående i groparna när man ska ta fram fynd från forntiden. Och tålamod.
